Fladdermus.net   

 

Flyttning

 

Liksom insektsätande fåglar så måste fladdermöss lösa problemet med dålig tillgång på föda under vinterhalvåret. Fåglar löser som bekant situationen genom att byta födokälla eller helt enkelt migrera till varmare breddgrader under vintern. Fladdermöss å andra sidan, kan överleva en vinter på upplagrat fett, genom att hibernera. Ändå väljer några arter att flytta på sig när hösten kommer. Inte för att slippa hibernera utan kanske snarare tvärtom, att hibernera så bra som möjligt.

 

Tre huvudkategorier

1) långdistansflyttare, som migrerar över stora delar av kontinenter, till exempel stor fladdermus och trollfladdermus. Dessa migrerar sydväst från Skandinavien ner till mildare klimat på den europeiska kontinenten för att övervintra. I Ryssland kan trollfladdermusen flytta inte mindre än 100 mil, från de centrala delarna av landet ner till Svarta havet, och i USA har man dokumenterat att fladdermöss av släktet Lasiurus förflyttar sig över större delen av den amerikanska kontinenten varje år.

2) Regionala flyttare, som migrerar inom eller mellan närliggande länder, som tillexempel dammfladdermöss och större musöra, vilka ofta migrerar från det europeiska låglandet till kallare bergstrakter för att finna vinterkvarter.

3) Icke-migrerare, vilka rör sig endast kortare sträckor (< 50 km) mellan sommar- och vinterkvarter. Flertalet fladdermöss tillhör förmodligen denna kategori och nämnas kan till exempel hästskonäsor som sällan tycks röra sig längre bort från hemmet än 30km.


Flyttning och boplatser

 

Val av boplats verkar vara korrelerat till migrationsstrategi. De flesta långdistansflyttarna bor exponerat, i trädhålor eller ytterväggar på hus, medan de regionala flyttarna oftare bor under jord i grottor eller gruvor. Det kan förstås vara så att den senare kategorin är överrepresenterad i statistiken eftersom de är lättare att finna och studera i större grupper.

Inom en och samma art kan olika strategier för migration och boende förekomma. Dvärgfladdermöss och gråskimliga fladdermöss flyttar till exempel långa sträckor i Ryssland, där vintertemperaturerna är låga, medan de i Västeuropa flyttar kortare sträckor eller inte alls. Där vintrarna är särskilt milda finner man ofta dvärgfladdermöss i träd, medan de i områden med kallare vintrar (och varmare somrar) såsom i Östeuropa, bor i grottor och/eller gruvor.


Flyttning och temperatur

 

Våra svenska fladdermöss (i familjen Vespertilionidae) hibernerar som bäst vid temperaturer på 0-5 grader (även om det i praktiken brukar vara något varmare). Energiåtgången under hibernering beror förutom på yttre temperatur, också på fuktighet. Vi förväntar oss därför att fladdermöss som bor i trädhålor, alltså relativt exponerat för väder och vind, övervintrar i klimat där det är aldrig är kallare än 0-5 grader. Högre energiåtgång vid tillfälligt kallare temperaturer kan förhindras genom tätare grupperingar av fladdermöss och vid tillfälligt högre temperaturer kan energi tillföras genom att det då finns aktiva insekter (=mat) tillgängliga. Den stora fladdermusen och trollfladdermusen övervintrar båda i trädhåligheter på det Västeuropeiska låglandet, i just detta klimat.

Om klimatet inuti håligheter i träd speglar årstidens temperaturer, så avspeglar underjordiska grottor och gruvor årsmedeltemperaturen för ett område. Alltså så förväntar vi oss att fladdermöss som övervintrar i grottor gör det i områden med en årsmedeltemperatur på just 0-5 grader och har då flyttat dit från områden med temperaturer som är antingen varmare eller kallare. Alltså, fladdermöss kan precis lika gärna flytta norrut som söderut på vintern. De gör det för att finna optimal hiberneringstemperatur. Myotis grisescens i Nordamerika till exempel flyttar norrut för att övervintra i kolgruvor. Det är heller inte ovanligt att fladdermöss migrerar uppåt i altitud, vilket många fladdermöss på kontinenten gör; de lämnar då det europeiska låglandet för att söka sig upp i bergsområden med lägre temperaturer som passar för hibernering.

 

Flytta till kallt, bo varmt, eller flytta till varmt och bo kallt

 

Om vi utgår ifrån att temperaturen är den viktigaste faktorn för val av hiberneringsplats (och utesluter fuktighet, störningar osv) så kan vi finna att långdistansflyttare som bor i trädhålor eller liknande, och regionala flyttare som bor under jord ändå har ungefär samma temperaturförhållanden vid hibernering, trots att de tenderar flytta åt motsatta håll. Varför då flytta långt och bo i träd när man kan stanna hemma och bo i en grotta, som ju de flesta fladdermöss ändå gör. Att undvika låga temperaturer verkar ju inte vara anledningen, eftersom alla fladdermöss hibernerar vid ungefär samma temperaturer. Inte heller är migrerande arter för stora och klumpiga för att använda grottor, och därför tvingas använda träd, såsom någon föreslagit. Nej, en art som stor fladdermus till exempel använder ofta grottor under parningsperioden och även till hibernering i vissa områden.

 

Reproduktionsstrategi

 

Istället verkar det vara så att fördelen med att flytta söderut eller till ett varmare klimat är att våren kommer tidigare och fladdermössen kan så förlänga sin reproduktionsperiod. På detta vis kan migrerande fladdermöss bli dräktiga kanske flera veckor innan sina kusiner som stannar på kallare breddgrader. Genom att sen långsamt migrera norrut och följa våren så att säga, minimeras risken för att stöta på kallt väder, i vilket fladdermöss måste gå i tillfällig dvala och därmed ytterligare förlänga dräktighetstiden. Också tillgången på insekter kan optimeras så att fladdermössen anländer till yngelkolonierna när det är som störst tillgång på föda (och då maximum kanske redan passerat i söder)

Förmodligen föder de fladdermöss som flyttat söderut sina ungar tidigare på året jämfört med dem som stannat i norr. Datum för nedkomst hos den senare gruppen varierar ibland med upp till en månad beroende på väder och vind och det är uppenbart att ungar som föds tidigt också klarar sig bättre.

När man har studerat kolonier av hästskonäsor har det visat sig att ungar födda tidigt på året överlever i större utsträckning än andra. De är större och håller lättare vikten under första övervintringen än ungar födda sent. De verkar också uppnå också högre social status i snabbare takt och får också fler ungar senare i livet.

 

Att långdistansflyttning skulle vara en reproduktionsstrategi stöds också av det faktum att honor ofta flyttar längre än hanar. Honorna är de som behöver tänka på när ungarna ska födas och att de ska klara sig och måste alltså se till att både temperatur och födotillgång är så gynnsam som möjligt. Hanarna behöver bara se till att hålla sig i närheten av honorna när det är dags för parningssäsong. I övrigt kan de gå dvala i tid och otid utan att oroa sig för några ungar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(C) Johan Eklöf - Graptolit.com, Foto: Jens Rydell