Hur känner man igen en fladdermus?

Det som direkt skiljer ut en fladdermus från andra däggdjur, eller egentligen från vilket annat djur som helst är deras vingar. Dessa består av hudveck som är utsträckta mellan finger- och handben och fästade vid kroppen. Man kan alltså säga att fladdermössen har jättelika händer med flyghud mellan fingrarna. Fåglarna har löst det på ett annat vis och deras vingar består av fjädrar som stöds av sammanväxta handben. Skulle man råka springa på ett fossil från en numera utdöd flygödla och vill vara säker på att inte blanda ihop det med ett liknande fladdermusfossil, kan det vara bra att veta att dessa ödlor (Pterosaurierna) även de hade hudveck som vingar längs kroppen och frambenen, men med endast ett förlängt finger på varje hand som stöd. Att fladdermöss kan flyga dominerar alltså deras utseende.

Att se fladdermöss

Fladdermöss trivs bäst i öppna landskap. Kanske inte nära havet, men väl nära vattendrag. I kulturlandskap och i närheten av våtmarker, där det finns gott om insekter, där hittar du också fladdermöss. Det får gärna finnas skyddande skogsdungar, gamla ihåliga träd och andra lämpliga boplatser i området. I stort sett så finns fladdermöss överallt där det finns människor. Läs mer om det under länken "fladdermöss i hus".

Även om fladdermöss är några av våra vanligaste däggdjur, så ser vi dem inte så ofta. Det beror ju så klart på att de mest är ute på natten då de flesta av oss ligger och sover. Men även om vi skulle vara vakna och till och med utomhus, så är det ju mörkt och svårt att se någonting. Alltså, det är inte lätt att studera fladdermöss, men inte omöjligt.

Om man vet var de bor så kan man till exempel titta på dem när de sover eller när de flyger ut på kvällen. En ljus sommarkväll är det inte svårt att känna igen dem på den snabba flykten. De gör tvära kast och plötsliga djupdykningar. De är inte helt olika svalor när de flyger och faktum är att många tror till en början att det är just svalor eller kanske någon annan fågel de ser och tänker inte så mycket mer på det. Men en bra regel är att om man tror man ser en svala när det är ganska mörkt ute, så är det nog en fladdermus. På sensommaren när sommarens ljusa nätter börjar bytas ut mot höstens mörka, så kan man prova att ställa sig under en gatlykta. Ser man insekter i lampans sken, till exempel nattfjärilar, då kan man vara ganska säker på att det också dyker upp en fladdermus förr eller senare, då ofta en Nordisk fladdermus. Eftersom gatlyktor lockar till sig mycket insekter är det utmärkta platser för en fladdermus att skaffa sig lite mat och inte sällan ser man fladdermöss patrullera fram och tillbaka längs rader med gatlyktor. De har då ofta mutat in sitt eget lilla revir. En bit bort är det en annan fladdermus som patrullerar sina lampor. Om du ser en fladdermus, prova att kasta upp ett litet föremål i luften. Har du tur kommer fladdermusen att vilja utforska föremålet för att ta reda på om det är mat, och gör då en plötslig djupdykning mot det. Men den kommer inte att låta sig luras särskilt många gånger. Så dumma är de inte.

Ytterligare ett tips om man vill se fladdermöss är att söka sig till ett stilla vattendrag, helst utrustad med ficklampa. Här kan man se Vattenfladdermusen flyga tätt ovanför vattnet i jakt på insekter. I räta linjer och på jämn höjd över ytan söker den metodiskt av området. Har man sett detta beteende en gång så tar man inte miste på att det är en Vattenfladdermus. Inte allt för sällan så ser man också andra fladdermöss vid vatten, men ingen flyger så tätt ovanför och i så raka linjer som just Vattenfladdermusen.

Vem hittar du var?

Olika arter fladdermöss föredrar naturligtvis lite olika typer av boplatser.

Nordisk fladdermus bor under tegelpannor eller på öppna vindar på sommaren. På vintern flyttar den under jord. Kolonierna kan bestå av upp till 50 individer.

Dvärgfladdermus, Mustaschfladdermus och Brandts fladdermus tillbringar sommaren i mellanväggar och andra mindre utrymmen. Dvärgfladdermusen är vanligare i södra Sverige och kan vara upp till 400 individer i en yngelkoloni, medan de andra två är vanligare i norra Sverige och är sällan fler än 50 individer per koloni.

Långörad fladdermus hittar man i lite större vindsutrymmen och den verkar ha viss preferens för kyrktorn. Det är vanligtvis färre än 20 individer per koloni. Hittar man fjärilsvingar på vinden så är en god gissning att man har långörade fladdermöss boende där.

Gråskimlig fladdermus är vår stadsfladdermus. Den bor på stora vindar, i ventiler och liknande. På sommaren kan man också hitta den i hus på landet, oftast i små grupper.

Stor fladdermus bor mest i träd, men kan ibland på vintern bosätta sig i ventilationsutrymmen i större hus. Kolonierna kan då uppgå till 100 individer.

Fångstnät och fällor
Ska man studera fladdermöss på närmare håll så kanske man vill fånga dem. Detta gör man enklast med tunna slöjnät, av samma typ som man fångar fågel med. Det första man bör tänka på då är att fladdermöss är fridlysta och att vem som helst inte får lov att göra detta. Tillstånd söker man ifrån Länsstyrelsen eller ännu hellre frågar någon som redan arbetar med fladdermöss om denna är vänlig nog att låta er följa med och titta på. Jag kan lova att det är spännande. För att vara någorlunda säker på att få tag i fladdermöss bör man veta var man ska sätta upp näten. Fladdermöss är inte så lättlurade och de är ofta uppmärksamma på saker som är i vägen. Det kräver ett visst mått av tålamod och att man är nattmänniska. På dagen fångar man inga fladdermöss, åtminstone inte i nät. Näten spännes upp mellan två höga stolpar, gärna över en passage där man sen tidigare vet att det flyger fladdermöss. Kan man dölja delar av nätet med överhängande grenar är detta en stor fördel. Man lurar då fladdermössen att undvika grenarna men istället flyga rakt in i nätet. Med viss träning är det sen ganska lätt att trassla ut de små djuren och titta på dem. Man bör ha en handske på sig, för fladdermössen, även om de är små och ser ofarliga ut, räds inte att bitas om de kommer åt. Man kan förvara djuren i en liten tygpåse. Det låter kanske elakt, men fladdermöss gillar trånga utrymmen och känner sig mindre stressade om de är instängda på det viset än om man skulle låta dem vara i till exempel en låda. Det händer ofta att de till och med somnar i påsen. Förutom slöjnät, är det vanligt att fånga fladdermöss med så kallade harpfällor. De heter så för att de ser ut som harpor och består helt enkelt av en ram med tunna uppspända linor. I botten av konstruktionen finns en påse. Fladdermössen som råkar flyga in i harpfällan ramlar ner i påsen och eftersom påsen har överhäng, en typ av veck på sidorna kan fladdermössen inte ta sig ut, utan klättrar in under överhänget och väntar tills någon släpper ut dem. Denna typ av fälla passar bra i trånga utrymmen och på stigar i skogen där man vet att fladdermöss ofta flyger.

...

forts följer