Fakta om fladdermöss

 

kulturhistoria

Fladdermössen på den gamla gravplatsen

Begravningsplatsen Père Lachaise mitt i Paris grundades av Napoleon Bonaparte 1804 och används fortfarande. Det sägs att en miljon parisare är begravda där. Bland dem finns många stora kulturpersonligheter som Maria Callas och Fredrik Chopin. Men platsen är också en lugn och grön oas mitt i storstadshetsen och lockar många besökare. Där finns också fladdermöss som man knappast ser någon annanstans. De flesta sitter på grindarna till gravkapell och kom till i början av 1800-talet. 

Fladdermöss ansågs symbolisera återkomsten till livet, när de breder ut sina vingar, eller återuppståndelsen ur jorden. Men det kan också tänkas att de hade andra funktioner, kanske skyddade de gravkammaren mot onda krafter, ungefär som de gör i andra kulturer?

 

Tre droppar blod

Förr sades det att fladdermusen var trollkärringens husdjur. Med den kunde hon skapa trolldom, bringa oreda och förleda folk och fä. Och det var framför allt blodet som bar de magiska egenskaperna.

Enligt folktron har fladdermöss bara tre droppar blod och dropparna var viktiga beståndsdelar i häxbrygder och trolldrycker. De trollkunniga kunde till exempel använda fladdermusblod till att skapa mjölkharar. De var mystiska väsen som liknade vanliga harar, de var snabba som vinden och kunde bara dödas med silverkulor. Mjölkhararna användes för att stjäla mjölk från grannarna i byn och ofta mjölkades korna tills de dog.

Men samtidigt som fladdermöss sades tillhöra den ondes anhang, var det vanligt förekommande att använda dem i vardagen, för att skydda sig mot trolldom och för att bringa lycka och framgång. Lite fladdermusblod i laxgarnet garanterade god fiskelycka och strök man blod på lien innan ängen skulle slås, skyddades man mot otur och förhäxning. Det sades också att om man gned fladdermusblod över ögonlocken på en blind person, skulle denne få synen tillbaka.

Den mest spridda myten är att fladdermusblod väcker kärlek och lust hos kvinnor. Genom att droppa blodet på en näsduk och sen slå till den man trånade efter, kunde man vara säker på hennes framtida kärlek. Att droppa de tre dropparna fladdermusblod i lite vin eller på en sockerbit sades också göra underverk för kärleken.

 

fladdermöss i renässansens Florens

 Fladdermöss användes flitigt i konst och arkitektur under renässansen i Italien. Flera kända konstnärer, bland annat Michelangelo Buonarroti, Bernardo Buontalenti och Albrecht Dürer verkar ha haft ett gott öga till dessa djur, som på 1500-talet fortfarande ansågs vara fåglar.

Fladdermusskulpturer finns på många palats, särskilt runt fönster och dörrar i det gamla Florens, numera ett världsarv. De skyddade antagligen byggnaden från onda makter, men symboliserade också mörkret, inklusive det kulturella och intellektuella mörker som föregick renässansen.    

Palazzo Caponi-Covoni, Florens. Gherardo Silvani, 1623