Fladdermus.net   

 

Sinnesekologi

 

Ekologi är läran om samspelet i naturen, och sinnesekologi är således vetenskapen som beskriver sinnenas (syn, doft, hörsel o.s.v.) roll i detta samspel. Och den är ju naturligtvis inte liten. Det är genom våra sinnen vi upplever vår omvärld. Vi känner, luktar, ser och hör och det är utifrån detta vi bedömer och kommunicerar.

 

Vi brukar tala om våra fem sinnen, men många djur har både sex och sju, vilka ibland kan vara svåra att föreställa sig, som till exempel förmågan att känna elektriska spänningar, eller att kunna orientera efter magnetiska fält. Till och med hundars världsbild är obegriplig för de flesta. De har ett luktsinne som är långt mycket mer avancerat än vårt och hundar lever till stor del i en värld av dofter. På så vis är de mer representativa för däggdjur i allmänhet än vad människan är. Vi lever till allra största delen i en värld av ljus och bilder och synen är vårt främsta sinne. Fladdermössen lever till stor del i en ljudvärld.

När man tänker på fladdermöss och hur de lever, kanske man först och främst tänker på ekolokalisation, förmågan att orientera med ljud. Men fladdermössen kan mer än så. De har ett välutvecklat luktsinne och de ser förhållandevis bra för att vara aktiva på natten. Vampyrfladdermössen har dessutom en förmåga som få andra däggdjur har, värmekänslighet.

 

Ekolokalisering

 

Fladdermöss använder sig av ekolokalisering (eller ekopejling som det också heter) för att orientera och för att finna byten. Ekolokalisation är helt enkelt konsten att utstöta ljud och sen lyssna på dess ekon för att ta reda på hur omgivningen ”ser ut”. I princip är det samma sak som att du och jag ropar i en dalgång och hör vår röst studsa mot bergväggarna, eko alltså. Men vi kan inte använda oss av detta i någon större utsträckning, åtminstone inte de flesta av oss. Blinda kan i vissa fall lära sig en typ av eko-teknik genom att använda sig av ljuden från t.ex en blindkäpp, och på så vis få en uppfattning om vad som finns i deras närhet.

I fladdermössens fall är ekolokalisationsljuden (eller deras sonar) en serie högfrekventa läten, så höga att vi inte hör dem - ultraljud. Fördelen med att ha hög frekvens på ljuden är att man kan få eko tillbaka från små föremål, ju högre frekvens desto finare känslighet. Nackdelen är att höga frekvenser snabbt tunnas ut i luften och därför blir räckvidden mycket kort. De är alltså ganska närsynta – eller snarare ”närhörda”. Om du någon gång tyckt att en fladdermus attackerat dig, så har den förmodligen bara upptäckt dig ganska sent, eller kanske fångat en insekt i närheten.

Beroende på vilka byten fladdermössen specialiserat sig på och i vilken miljö de flyger i, så ser deras ekopejlingsläten lite olika ut. Ljuden är alltså mer eller mindre artspecifika och man kan således känna igen olika arter och släkten på hur ljuden ser ut, och vilken frekvens de har. Vill man lyssna på fladdermöss och se hur ljudkurvorna ser ut så kan man använda sig av ultraljudsdetektorer och datorer. Mer om det under länken "höra fladdermöss".

Fladdermössen har andra läten än bara ekopejling. De använder sig av en rad social läten, varav vissa är hörbara för oss och andra inte. Till exempel så kommunicerar honor och ungar flitigt på sommaren, vilket folk med fladdermöss i huset har fått erfara. På hösten så har gråskimlig fladdermöss parningsläten som hörs tydligt, inte minst i våra städer.

 

Hörsel

 

Förutom att höra sina egna högfrekventa ekon så hör fladdermöss också mycket bra i lägre frekvensområden. Man talar ibland om passiv hörsel för att skilja den från dess roll i ekolokalisation (som ju i viss mån är ett aktivt sinne). Det räcker egentligen med att titta på en fladdermus för att inse att den bör höra bra. Öronen är i många fall stora och i vissa fall, som hos vår långörade fladdermus (namnet är ingen slump) så dominerar de utseendet helt, och är lika stora som fladdermusen själv.

Förutom sociala ljud i det lågfrekventa området, så lyssnar fladdermöss också efter ljud från insekter, som till exempel vingslag och rörelser. Det kanske kan tyckas att det inte låter så mycket om en nattfjäril som flyger, men det är där de långörade fladdermössens stora öron kommer väl till pass. Istället för att ekopejla, så lyssnar de långörade helt enkelt efter var insekterna är och kan på så sätt fånga dem. Fördelen med detta är att de då kan fånga insekter som annars hör fladdermöss. Ekolokalisation är nämligen inte direkt tyst och nattfjärilar försvinner fort när de hör fladdermössens sirener i natten. Men som sagt, de långörade fladdermössen jagar tyst och har således specialiserat sig på hörande nattfjärilar som ingen annan fladdermus kan fånga.

 

Syn

 

De flesta har nog någon gång hört att fladdermöss är blinda. På engelska finns till och med uttrycket ”as blind as a bat” som betyder blind som en fladdermus. Kanske beror det på fladdermössens nattliga aktivitet som man har tagit för givet att de inte behöver någon syn, eftersom det ju ändå är mörkt. Men detta är nu inte riktigt sant. Studerar man en fladdermus så är det ganska uppenbart att de ju faktiskt har ögon, och en del av dem relativt stora ögon. Och det vore ju då konstigt om de inte användes.

 

Ett tecken på att synen faktiskt används är att de ibland krockar med glasrutor. Genomskinligt glas är inte så ofta förekommande i naturen och skulle lura den bäste att tro att vägen är fri. Men fladdermöss använder ju sig av ekopejling och även om inte rutan syns så borde den ju höras. Men det har visat sig att i fri flykt så litar fladdermössen av någon anledning till synen. Även om hörseln säger att det är något i vägen, så har synintrycken företräde och så kan de luras av glasrutans genomskinlighet. Kanske är det så att när ska flyga en längre sträcka, så är ekolokalisationen inte så effektiv.

 

Se också "Vision in echolocating bats" - en avhandling om just fladdermössens syn

 

 

 

 

 

Läs också:

 

VISION IN ECHOLOCATING BATS

 

- en avhandling om syn hos fladdermöss

 

 

 

 

 

(C) Johan Eklöf - Graptolit.com, Foto: Jens Rydell