Fladdermöss i Taberg

 

Långörad fladdermus (Brunlångöra) – Plecotus auritus 

 

Långörade fladdermöss är lätta att känna igen. De har nämligen öron som är nästan lika långa som kroppen. När de vilar fäller de öronen bakåt och in under vingarna, så att bara innerörat sticker ut. Med stora öron kan fladdermössen lyssna efter insekternas egna ljud snarare än att ekolokalisera. Och därför kan de också fånga hörande byten, såsom nattfjärilar, vilket andra fladdermöss har svårt för. Långörade fladdermöss plockar ofta sina byten från grenar och blad och flyger därför nära växtlighet, ofta i en karaktäristisk långsam och ryckig flykt. Långörade fladdermöss bor gärna i hus och då ofta på vindar. Långörade fladdermöss blir ca 5 cm långa, med öron på 4 cm och ett vingspann på under 30 cm. Deras ekopejling hörs, om den hörs alls, som ett svagt knäppande runt 50 kHz.

 

 

 

 

 

Nordisk fladdermus (Nordfladdermus) – Eptesicus nilssonii

 

Nordisk fladdermus är kanske vår vanligaste fladdermus. Den finns i skogs- och kulturmark i hela landet, utom möjligen i fjällen. Nordiska fladdermöss flyger i guldbrun dräkt och syns ofta under gatlyktor på sensommaren. Annars jagar de ganska högt upp i luften. De bildar kolonier på upp till 50 individer. På sommaren bor de under tegelpannor eller på vindar och på vintern sover de i grottor eller i kalla byggnader. Nordiska fladdermöss är vanliga vintergäster i gruvan och kan höras runt berget hela året. En Nordisk fladdermus blir cirka 7 cm med ett vingspann på drygt 25 cm. De har en kraftfull ploppande/ knackande ekopejling på 27-30 kHz.

 

 

Mustaschfladdermus – Myotis mystacinus          

 

Mustaschfladdermusen är någorlunda vanlig, men var tidigare rödlistad. Den är liten och svår att skilja från den mer allmänna Brandts fladdermus och därför vet man inte riktigt hur vanlig eller ovanlig den är. Trots namnet saknar de mustasch, men har väl några längre hårstrån i ansiktet. Mustaschfladdermöss flyger lågt och jagar i närheten av vatten. De sover helst i byggnader både på vintern och på sommaren, men på sommarhalvåret kan man också hitta dem i träd. En Mustaschfladdermus är 4-5 cm med ett vingspann på 23 cm. De har för Myotisarter, det typiska knastertorra och svepande ljudet, som hörs som bäst kring 35-40  kHz.

 

 

 

Brandts fladdermus (Taigafladdermus) – Myotis brandtii     

          

 

Brandts fladdermus är nästan omöjlig att skilja från Mustaschfladdermusen. Och man trodde länge att de två tillhörde samma art. Brandts fladdermus gillar skog och är ganska vanlig upp till Västerbotten. Brandts jagar ofta över fattiga marker där få andra fladdermöss konkurrerar. De bildar kolonier på upp till 50 individer och nyttjar byggnader på sommaren såväl som på vintern, om inga grottor finns tillgängliga. En Brandts fladdermus blir 4-5 cm med ett vingspann på 23 cm. Dess ekopejlingen är liksom Mustasch-fladdermusens, typiskt torr, med ljud som sveper över frekvenserna, men tydligast kring 35-40 kHz.

 

 

Vattenfladdermus – Myotis daubentonii    

            

 

Vattenfladdermöss är vanliga, åtminstone upp till Ångermanland. De flyger lågt, tätt och i räta linjer över spegelblanka vattenytor och är därför lätta att känna igen. Vattenfladdermöss är ofta ute sent på nätterna och fångar vattennära insekter. Men det finns studier som tyder på att de faktiskt kan fånga småfisk, men det är oklart hur utbrett detta är. De övervintrar i grottor, men kan på sommaren hittas i såväl grottor som i träd och byggnader. En Vattenfladdermus blir 4-5 cm lång med ett vingspann på ca 25 cm. De har svepande ekopejling med ett snabbt, tickande ljud som hörs bäst kring 35-40 kHz.

 

 

Stor fladdermus (Större brunfladdermus)– Nyctalus noctula

 

Stor fladdermus är kanske inte helt oväntat vår största fladdermus, i alla fall om man bortser från Stort musöra. Den är relativt vanlig i södra Sverige, åtminstone upp till Uppland, men förekommer även i södra Norrland. De tillbringar sommaren i ihåliga träd och även vintern om möjlighet ges, annars får de hålla till godo med hus. Ibland kan man hitta upp till 100 individer i ett ventilationsutrymme.  Stor fladdermus flyttar ofta söderut på hösten. Inte för att slippa hibernera, utan för att få en tidigare vår. I Taberg är de bara tillfälliga gäster och övervintrar inte där. Nyctalus flyger högt upp och jagar insekter i fria luften. Ekopejlingen är kraftig och distinkt kring 17-20 kHz. Barn med god hörsel kan med lite tur höra en Stor fladdermus med blotta örat. Nyctalus är 7-8 cm långa och har ett vingspann på drygt 40 cm.

 

 

 

Dvärgfladdermus (Dvärgpipistrell)– Pipistrellus pygmaeus       

        

 

Dvärgfladdermusen är vår minsta fladdermus och finns ungefär från Gästrikland och söderut. Den lever i kulturlandskap, jagar bland trädkronorna och i gläntor och syns ofta tidigt på kvällarna, strax efter solnedgång. Dvärgfladdermöss bor i träd, men lika ofta i hus, i mellanväggar eller trånga vindar. De kan ha kolonier på upp till 400 individer. På vintern hittar man dem inte i Taberg, istället flyttar de åt sydväst och mot havsmiljöns mildare vintrar, för att kunna utnyttja tillfälliga mildväder och vintermyggor. Dvärgfladdermöss har en tydlig och snabb ekopejling på ca 55 kHz. Fladdermössen blir 3,5- 5 cm, med ett vingspann på ca 23 cm.

 

 

 

 

 

Fransfladdermus – Myotis nattereri

 

Fransfladdermusen är relativt vanlig, men anses ändå sårbar. Den finns framförallt i södra Götaland, men har hittats upp till Ångermanland. Namnet kommer från små hår i en krans på svansflyghuden. Fransfladdermöss flyger långsamt och jagar tätt över vatten. De bor ofta i stenbyggnader nära jaktområdet. På vintern övervintrar de i grottor eller i hus. Fransfladdermöss har svepande ekopejling som når både högt och lågt i registret och hörs bäst mellan 35 och 40 kHz. Ibland avger de också ett för oss hörbart ljud i flykten. Fransfladdermöss blir ca 5 cm långa med ett vingspann på 26 cm.

 

 

 

 

Gråskimlig fladdermus– Vespertilio murinus  

 

Den Gråskimliga fladdermusen är relativt vanlig i södra Sverige, upp till Gästrikland. På sommaren jagar den på landsbygden men flyttar in till stan framåt hösten, där den ofta hörs med sina karaktäristiska högfrekventa, men fullt hörbara parningsrop. Ibland långt in i december. Gråskimliga fladdermöss jagar 10-20 m ovanför träd eller vattendrag och gillar bergiga områden, men höga hus verkar fungera lika bra. De bor ofta på vindar, under takpannor eller i ventilationsutrymmen. De bor inte inne i gruvan på vinter utan utnyttjar förmodligen mer ytliga sprickor. Den Gråskimliga fladdermusen kan bli drygt 6 cm lång med ett vingspann på 30 cm. Den har en distinkt ekopejling med tydligt ploppande ljud på 23-27 kHz.

 

 

 

 

Fladdermus.net - Graptolit 2015 © Copyright. Foto: Jens Rydell, Illustration: Olof Helje