om fladdermöss 

 

Fladdermössen bor i våra hus och jagar i våra trädgårdar, ändå är det få av oss som har sett dem på nära håll. De har utvecklats i skydd av mörkret och natten har format deras sinnen, från flyghundarnas mörkerseende till småfladdermössens ekopejling.

Vi känner idag till närmare 1300 arter fladdermöss, vilket motsvarar en femtedel av alla däggdjursarter.  De finns över hela jorden utom i polartrakterna och har gjort så i minst 60 miljoner år. De äldsta fossilen är 55 miljoner år gamla och har slående likheter med dagens fladdermöss.

Fladdermöss uppvisar en fantastisk mångfald vad gäller föda och levnadssätt. Vanligast är insektsätare, men fladdermöss kan vara allt från frukt- och nektarspecialister till rovdjur som äter fisk, grodor, fåglar och skorpioner. I Latinamerika lever några av de mest mytomspunna av alla djur, nämligen vampyrerna. De kan leva på enbart blod, vilket är helt unikt bland däggdjur.

Det som är gemensamt för fladdermöss är konsten att flyga. Från de minsta trynfladdermössen på ca 2 gram till de största flyghundarna med vingspann på närmare 180 cm. Alla har de förlängda fingerben som spänner ut flexibla, draklika vingar. 

 

flygning

 

Fladdermöss har förlängda fingerben, vilka spänner ut en elastisk flyghud som bildar en paraplyliknande drakvinge. Pekfingret utgör vingens framkant och lillfingret bestämmer bredden. Endast den kloförsedda tummen sticker ut. Den används för att klättra och klia sig med, men även för att ta sig fram på marken. Flyghundar har också en klo på pekfingret.

Fladdermöss har inte bara vingar på händerna, hela kroppen fungerar som en vinge. Höftbenen är vridna utåt och flyghuden sträcker sig mellan händer och fötter. Det är även flyghud mellan fötterna, vilket innesluter svansen. Denna del kallas svansflyghud och ger fladdermöss lyftkraft vid låg hastighet. Svansflyghuden fungerar också som broms och roder. Och dessutom är den en perfekt håv att fånga insekter i, eller förvara en nyfödd unge.

Läs mer om fladdermössens flykt.

ursprung

 

Fladdermöss härstammar från en grupp stamdäggdjur som senare kom att utvecklas förutom till fladdermöss, även till så vitt skilda djur som valar, hovdjur och rovdjur. De äldsta kända fladdermusfossilen är ca 55 miljoner år gamla, från gränslandet mellan tidsperioderna Paleocen och Eocen. Men redan då var de fladdermöss så som vi känner dem, fullt utvecklade flygare och ekopejlare. Redan Darwin uppmärksammade bristen på mer primitiva fladdermöss och kristna skapelsetroende brukar använda just fladdermöss som argument för att alla djur är som de alltid har varit. Sannolikt är fladdermössen närmare 70 miljoner år gamla och de utvecklades snabbt i takt med att blommande växter och insekter mångfaldigades under Krita, det vill säga i slutet av dinosauriernas tidsålder.

Läs mer om fladdermössens ursprung och evolution.

nattens sinnen

 

Fladdermöss är uteslutande skymnings- och nattaktiva. Inga arter är aktiva på dagen och anledningen är helt enkelt rovfåglar, vilka annars hade jagat fladdermöss. Men i mörkret kommer inga rovdjur åt en flygande fladdermus. Sinnena är också formade därefter och på många sätt lever småfladdermöss lever i en värld av ljud.

En fladdermus kan upptäcka knott och spindeltrådar endast genom att använda ekopejling (ekolokalisation), dvs förmågan att fånga upp och analysera ekon och sedan bestämma ett föremåls position och ibland också storlek, form och rörelse. Ljuden skapas i stämbanden och formas med munnen och läpparna eller med näsan hos vissa. Ljuden är korta men kraftiga och har hög frekvens (normalt 20kHz-100kHz). Längden är bara några millisekunder med pauser mellan där fladdermössen lyssnar efter studsande ekon. Den höga frekvensen är nödvändig om det skall kunna bli ett bra eko från ett litet föremål – som en insekt. I praktiken får ljudets våglängd inte vara längre än storleken på det föremål man söker, varför vi endast kan höra ekon från väggar och berg, medan fladdermössen kan få ljud att studsa mot mygg.

Läs mer om nattliv och fladdermössens sinnen.

mat & jakt

 

De flesta fladdermöss är insektsätare, så också våra svenska fladdermöss. Men runt om i världen hittar man många olika sorts fladdermusmat, alltifrån frukt och nektar till fisk, grodor, skorpioner, ödlor, möss och blod. Det sistnämnda har gjort vampyrfladdermössen till några av de mest mytomspunna djuren och inte minst de mest kända fladdermössen. Men endast 3 av jordens nästan 1300 fladdermusarter är vampyrer och alla finns i Syd- och Centralamerika.

Insektsätande fladdermöss fångar allt från minimala svidknott till de allra största skalbaggarna. Insekter som kläcks i sjöar och vattendrag, till exempel fjädermyggor och nattsländor är särskilt viktig föda för fladdermöss hos oss i Norden eftersom de finns i stora mängder och för att olika arter avlöser varandra sommaren igenom. Många fladdermöss äter det som för tillfället finns och som går att hitta men vissa är förstås bättre på att utnyttja vissa födoresurser än andra. Långörad fladdermus och barbastell är till exempel specialister på fjärilar medan dvärgfladdermus och trollfladermus äter mest myggor.

Läs mer om fladdermössens matvanor.

fladdermössens år

 

När våren övergår i försommar samlas fladdermushonorna i kolonier i särskilda yngelkvarter, fladdermössens BB och dagis. Honorna är då dräktiga och runt midsommartid nedkommer de med valpar. Fladdermöss föder normalt bara en unge per år. I gengäld kan fladdermöss bli gamla, över 40 år.

I slutet av juli är det dags för ungarna att lämna yngelkvarteret.  Innan hösten övergår i vinter måste valparna ha lärt sig behärska såväl flygning som ekopejling och dessutom måste de ha byggt upp tillräckliga fettreserver för att överleva till våren. Hösten innebär också parning och på sensommaren kan man se stora mängder fladdermöss svärma utanför gruvor och källare.

När maten så småningom tryter på senhösten måste fladdermössen gå i dvala för att inte svälta. Kroppen upphör då att producera värme och att kroppstemperaturen sjunker till omgivningens. Ämnesomsättning går på sparlåga, pulsen saktar ner till mindre än en tiondel av det normala. I teorin kan en fladdermus hibernera i fyra månader i sträck, men i praktiken vaknar de flera gånger under tiden, för att gå på toaletten eller para sig.

Läs mer om fladdermöss, reproduktion och dvala.

boplatser och kolonier

 

Fladdermöss är sociala och kan bilda livslånga vänskapsband. De putsar varandra, varnar för fara och passar varandras barn. Några arter bildar monogama par, vissa bor i kolonier med miljoner individer. En del lever i stabila harem andra byter grupperingar efter årstid.

Fördelar med att vara många är såväl energibesparing och samarbete, nackdelar kan vara konkurrens om mat och att mängden parasiter ökar. Det är sällan parasiterna är farliga, men de är förstås högst irriterande och fladdermöss ägnar en stor del av sin tid till att putsa sin päls. Parasiter är också en anledning till att vissa fladdermöss byter boplats ofta.

Vad gäller boplatser för fladdermöss, tänker nog de flesta på gamla slott, gruvor och grottor. Och i nästan alla fladdermusfamiljer finns det arter som bor just i grottor. Men fladdermöss utnyttjar alla tänkbara boplatser, från underjordiska gångar till hustak, från termitstackar på Afrikas savann till palmblad i Sydamerikas regnskog.

Alltsedan människan blev bofast har vi hjälpt fladdermössen genom att skapa boplatser. De har bosatt sig i våra stenmurar, pyramider, broar, tunnlar, gruvor, källare, brunnar, ladugårdar, hus, kyrkor och slott. Som få andra djur har de följt i våra fotspår och anpassat sig till ett liv i vår kulturmiljö. I hus gömmer sig fladdermöss ofta i väggar, men man kan också se dem vid takbjälkar eller hitta dem under takpannor och kring skorstenen. Normalt krävs bara ett par centimeter stora öppningar för att fladdermöss ska kunna ta sig in och ut ur en byggnad då de flesta arter snarare kryper in än flyger in i huset. Vanliga arter i bostadshus är till exempel dvärgfladdermus, nordfladdermus och tajgafladdermus. Andra arter såsom långörad fladdermus trivs på vindar och i uthus.

Läs mer om fladdermössens boplatser och sociala liv.

fladdermöss och människor

 

Även om vi genom åren har gynnat fladdermöss genom att skapa boplatser och hålla liv i kulturmark ställer vi också till det genom att sätta upp lampor, hugga ner skog och använda bekämpningsmedel. Vissa arter mår bra och ökar, andra minskar kraftigt.

Av Sveriges 19 beskrivna fladdermusarter är 9 arter rödlistade. Alla är dock fredade enligt 3§ jaktlagen och fridlysta enligt Artskyddsförordningens fridlysningsbestämmelser. Dessutom har Sverige förbundit sig att främja fladdermusbestånden och skydda fladdermössens jaktområden och boplatser enligt det internationella avtalet EUROBATS. Detta innebär att man inte får skada eller störa fladdermöss eller förstöra deras boplatser.  I EU:s Habitatdirektiv anges fyra arter för vilka Sverige har skyldighet att skapa särskilda bevarandeområden: större musöra, dammfladdermus, bechsteins fladdermus och barbastell.

Detta innebär att alla ingrepp i naturen eller förändringar som kan tänkas påverka fladdermöss måste utredas. Har ni problem med fladdermöss i ert hus eller ska bygga om? Kontakta Naturvårdsverket, länsstyrelsen eller närmaste kommunekolog. Det går också bra att mejla oss för råd.

Läs mer om fladdermöss i människans värld.

kulturhistoria & myter

 

Det finns många myter och märkliga berättelser om fladdermöss, som att de bara har tre droppar blod, att de fastnar i håret och berövar människan på ljus. I Sverige trodde man förr att en fladdermus kunde skydda mot faror och ge tur, men den var också häxans husdjur. Gustav II Adolf, kung av det svenska stormaktsriket på 1600-talet, hade en fladdermusbild på sin pistol för att skjuta bättre, och fortfarande idag tror många att fladdermöss kan ge tur i både kärlek och kortspel.

Fladdermöss förekommer i skapelseberättelser och i fabler från hela världen. De ingår i trolldrycker och besvärjelser och anses både heliga och onda, beroende på vem man frågar. Kopplingen till döden och den uppochnervända världen finns över hela jorden, men fladdermöss är också pånyttfödelsens djur.

Även om vi idag tänker mest på vampyrer när vi pratar om fladdermusmyter, finns det mängder av konstiga väsen med fladdermusutseende – monster, gudar, vättar och demoner, till och med tomtar. I Nordamerika spelar de boll, i Afrika är de själar och i Kina kan de bota sjukdomar. 

Läs mer om myter och folktro